Lagstiftning gällande doping

Spridning och användning av doping är förbjuden i Finland i enlighet med interna nationella och internationella regelverk i idrotten. Det finns ingen lagstiftning i Finland med stöd av vilken man kan straffas för dopinganvändning, förutom användning av narkotika. I Finlands strafflag förbjuds olaglig tillverkning, import och spridning av dopingmedel samt innehav av dopingmedel i spridningssyfte.

Import och spridning av dopingmedel i Finland regleras i kapitel 44 i strafflagen. Användning av dopingmedel behandlas även i läkemedelslagen samt i bestämmelser gällande smuggling, olaga befattningstagande med infört gods och narkotika.

Strafflagen

Dopingbrott lades till i strafflagen 1.9.2002. Då kriminaliserades olaglig tillverkning, import och spridning av dopingmedel samt innehav av dopingmedel i spridningssyfte i strafflagen. Användningen av dopingmedel har inte kriminaliserats. Enligt strafflagen avser dopingmedel:

  • syntetiska anabola steroider och deras derivat
  • testosteron och dess derivat
  • tillväxthormon och
  • kemiska substanser som ökar produktionen av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon i människokroppen

Denna förteckning är betydligt snävare än förteckningen över förbjudna läkemedel inom idrotten. Detta beror på att syftet med strafflagens bestämmelser gällande dopingbrott är att skydda mot hälsorisker som förknippas med missbruk av dopingmedel. Därför uppräknas endast medel som förknippas med en konstaterad medicinsk risk. I strafflagen försöker man särskilt att skydda minderåriga.

Strafflagen betonar betydelsen av olaglig import och spridning av doping som brott. Straffrättsligt ansvar har särskilt personer som säljer eller förmedlar dopingmedel till idrottare. Ifall en annan idrottare eller tränare skaffar och överlåter dopingmedel till en idrottare, gör han eller hon sig skyldig till dopingbrott. Även en läkare kan åtalas för dopingbrott, ifall han eller hon med recept eller på annat sätt överlåter dopingmedel utan medicinskt syfte till en idrottare.

Straff

För ett dopingbrott utdöms böter eller fängelsestraff i högst två år. För grovt dopingbrott utdöms fängelsestraff i minst fyra månader och högst fyra år. Vid ett grovt dopingbrott

  • gäller brottet en betydande mängd dopingmedel
  • eftersträvas avsevärd ekonomisk vinning
  • gärningsmannen är medlem i en grupp som särskilt organiserats för begående av sådana brott i stor skala, eller
  • dopingmedel sprids till minderåriga.

Om dopingbrottet bedöms vara ringa, ska gärningsmannen för lindrigt dopingbrott dömas till böter.

Petteri Lindblom

Petteri Lindblom

Chefsjurist

tfn: 0400 272 887

e-post: petteri.lindblom@suek.fi