Dopingämnesgrupper och -metoder


Substanser och metoder förbjudna under alla tider (vid och utanför tävling, till exempel under träningsperioder och mellan tävlingar)

S0. Läkemedel utan försäljningstillstånd

S1. Substanser med anabol effekt

S2. Peptidhormoner, tillväxtfaktorer, motsvarande substanser och mimetika

S3. β2-agonister

S4. Modulatorer som påverkar hormoner och metabolism

S5. Diuretika och maskerande substanser

M1. Manipulation av blod och blodkomponenter

M2. Kemisk och fysisk manipulation

M3. Gen- och celldoping
 

Substanser och metoder förbjudna vid tävling

Utöver de substanser och metoder som nämns i kategorierna S0.–S5. och M1.–M3. är följande förbjudna vid tävling:

S6. Stimulantia

S7. Narkotiska analgetika

S8. Cannabinoider

S9. Glukokortikoider

 

Substanser som är förbjudna i vissa idrottsgrenar

P1. Betablockerare

 

Substanser och metoder förbjudna under alla tider (vid och utanför tävling, till exempel under träningsperioder och mellan tävlingar)

S0. Läkemedel utan försäljningstillstånd

Alla farmakologiska preparat som inte hör till någon av kategorierna i den här förteckningen och som inte har godkänts av statliga hälsovårdsmyndigheter för terapeutiskt bruk hos människor (till exempel läkemedel i preklinisk eller klinisk fas eller läkemedel som inte längre utvecklas eller tillverkas och preparat vars sammansättning har ändrats eller preparat som endast har godkänts för veterinärmedicinskt bruk) är under alla tider förbjudna.

S1. Substanser med anabol effekt

Substanser med anabol effekt indelas i anabola androgena steroider (bland annat testosteron, nandrolon) och andra substanser med anabol effekt.

1) anabola androgena steroider
De anabola androgena substanserna ökar muskelmassan och muskelkraften. De påverkar också kroppens hormonbalans och ämnesomsättning så att kroppen tål hård träning mer effektivt utan att bli övertränad. Hos kvinnor är biverkningar bland annat ökad behåring, akne, sänkt röstläge, minskade bröst, håravfall, förstorad klitoris och menstruationsstörningar. Vissa skadeverkningar blir permanenta efter det att man slutat använda substansen. Hos män märks skadeverkningarna av anabola androgena steroider genom att kroppens egna hormonproduktion försvagas. Efter det att man slutat använda substansen kan följden bli minskad fruktsamhet som varar flera månader och försvagade sexuella funktioner. Hos unga kan följden också bli kortväxthet. De anabola androgena steroiderna är riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar. En kontinuerlig användning av dem kan till exempel främja utvecklingen av kranskärlssjukdom samt hjärninfarkt och hjärnslag samt öka risken för plötslig hjärtdöd. Hormonerna ökar risken för att insjukna i sockersjuka.

Användning av anabola androgena steroider genom injektioner ökar risken att få olika infektioner såsom hepatit C och HIV. I stora doser inverkar de anabola androgena steroiderna också på humöret och beteendet: de orsakar aggressivt beteende och till och med psykoser. Vid abstinenssyndrom som följer efter att man slutat använda substansen efter långvarigt bruk förekommer växlingar i humöret, nedstämdhet och depression.

2) andra substanser med anabol effekt
Till andra substanser med anabol effekt i förteckningen över dopingmedel hör bland annat tibolon, zeranol och klenbuterol. Klenbuterol har en särskilt stark anabol effekt och den har konstaterats öka proteinhalten i de tvärstrimmiga musklerna samtidigt som kroppen förbränner glykogen och fett. Muskelcellerna blir större medan deras antal förblir det samma. Eftersom den relativa andelen snabba muskelfibrer som ökar den anaerobiska prestationsförmågan växer, är det troligt att klenbuterolen utöver styrkan även ökar snabbheten i idrottsprestationer. De selektiva androgenreceptormodulatorerna är anabola föreningar som är på försöksstadiet. De binder sig till vävnadernas androgenreceptorer och ändrar deras struktur och funktion. Flera av de selektiva androgenreceptormodulatorernas effekter påminner om effekterna av testosteron och anabola steroider. De kan användas för behandling av samma sjukdomar, t.ex. osteoporos, hypogonadism och muskelsjukdomar.

S2. Peptidhormoner, tillväxtfaktorer, motsvarande substanser och mimetika

Till gruppen peptidhormoner, tillväxtfaktorer och motsvarande substanser hör bland annat erytropoetinerna (EPO, CERA, darbepoetin), humant koriongonadotropin (hCG), luteiniserande hormon (LH), tillväxthormon (hGH) och flera experimentella substanser som ökar utsöndringen av tillväxthormon. Erytropoetiner och övriga substanser som ökar erytropoesen ökar bildningen av röda blodkroppar i kroppen. Med hjälp av dessa kan idrottaren förbättra sin syreupptagningsförmåga. Som biverkningar vid användning av erytropoetin kan förekomma höjt blodtryck, symtom som påminner om förkylning med muskel- och bensmärta, krampanfall, blodkoagulationsstörningar (blodproppar), svullnad och huvudvärk. Placentahormonet ökar bildningen av testosteron hos män. Tillväxthormonet bidrar till regleringen av tillväxten under uppväxttiden. Dessutom inverkar det bland annat på ämnesomsättningen av kolhydrater, fett och proteiner. Tillväxthormonet ökar musklernas tillväxt genom tillväxtfaktorerna och främjar återhämtningen från idrottsskador. Användningen av tillväxthormon kan orsaka svåra hjärtsjukdomar, hjärtdegenerationer, diabetes och hypotyreos.

S3. β2-agonister

β2-sympatomimeter, dvs. β2-agonister, stimulerar det sympatiska nervsystemets β2-receptorer. På grund av deras luftrörsvidgande effekt används de som astmaläkemedel, i lunginhalationer eller tabletter. Vid behandling av astma doseras dessa läkemedel ofta som lunginhalationer lokalt i luftrören för att undvika eventuella skadeverkningar: darrningar, hjärtklappningar, rytmrubbningar, muskelkramper och elektrolytrubbningar. Den viktigaste dopingeffekten av β2-agonister är deras muskelbyggande, dvs. anabola effekter. Formoterol, salbutamol och salmeterol är tillåtna vid inhalation med begränsade doser, till exempel för behandling av astma.

S4. Modulatorer som påverkar hormoner och metabolism

Antiöstrogena substanser används för behandling av bröstcancer för att minska östrogenaktiviteten i kroppen. De påverkar balansen mellan kroppens androgen och östrogen i en mer androgen riktning. Substanser som förhindrar aktivering av receptor för aktivin typ IIB är substanser som ännu endast används experimentellt. De hindrar aktiveringen av denna receptor som bromsar tillväxten av musklerna genom flera olika mekanismer, vilket gör att musklernas tillväxt ökar. Sådana föreningar är bland annat receptorantikroppar och substanser som förhindrar myostatinfunktionen. De flesta metabola modulatorerna är substanser som ännu är i experimentell användning. De förbränner fett och gör att musklerna växer och åstadkommer likadana nyttiga metabola ändringar som fysisk ansträngning, men utan ansträngningen. Även insulinerna, som används vid behandling av diabetes, anses höra till denna grupp. De har en anabol effekt på grund av deras mångahanda metabola effekter. I för stora doser leder de till hypoglykemi och i vissa fall även till döden.

S5. Diuretika och andra maskerande substanser

Diuretika används för att avlägsna svullnader och som blodtrycksläkemedel. Sådana är till exempel hydroklortiazid och furosemid. Diuretika avlägsnar salt och vätska från kroppen och ökar utsöndringen av urin. I idrott används diuretika till exempel för att dölja användning av andra dopingmedel eller minska kroppsvikten för att komma i en lägre viktklass. Biverkningar av diuretika är elektrolytstörningar, svindel samt överdriven sänkning av blodtrycket. I samband med riklig svettning, såsom fysisk ansträngning och bastubadande, kan dessa effekter vara farliga. Man vet att överdriven användning av diuretika har orsakat dödsfall bland idrottare. Substanser som ökar plasmavolym, t.ex. hydroxietylstärkelse, drar vatten från vävnaderna till blodkärlen så att blodet flyter lättare i de små kapillärerna och syreupptagningen i vävnaderna förbättras. Å andra sidan blir blodet utspätt och till exempel blodets hemoglobinhalt sjunker.

M1. Manipulation av blod och blodkomponenter

Följande metoder är förbjudna:

1. Tillförsel av eget eller annans/andras blod, syntetiskt blod eller röda blodkroppsprodukter av något annat ursprung i blodomloppet eller återtillförsel av eget blod efter att det avlägsnats är förbjudet.

2. All användning av substanser och preparat som på konstgjord väg ökar upptaget, transporten eller avgivandet av syre till vävnaderna är förbjuden. Sådana substanser inkluderar perfluoroföreningar (till exempel penflubron och andra fluorokarboner och perfluraner), myoinositoltrispyrofosfat (ITPP, OXY111A), efaproxiral (RSR13) jämte derivat samt modifierade hemoglobinprodukter (till exempel olika artificiella hemoglobinföreningar med hemoglobinliknande inverkan, hemoglobinbaserade blodersättningsmedel och mikroinkapslat hemoglobin). Inhalerat tilläggsyre är inte förbjudet.

3. Alla former av intravaskulär manipulering av blod eller blodkomponenter med fysiska eller kemiska hjälpmedel.

M2. Kemisk och fysisk manipulation

Följande metoder är förbjudna:

1. Manipulation, eller försök att manipulera, med avsikt att förändra integriteten eller sammansättningen av prov tagna under dopingkontroll är förbjudna. Detta inkluderar till exempel utbyte och/eller förstörande av urin (till exempel proteaser).

2. Intravenös vätsketillförsel, dvs. infusioner och/eller injektioner, som tillsammans överstiger 100 ml under 12 timmar, utom då de är påkallade i samband med sjukhusvård, kirurgiska ingrepp eller kliniska diagnostiska undersökningar.

M3. Gen- och celldoping

Följande, som möjligen kan förbättra idrottsutövarens prestationsförmåga, är förbjudet:

1. Överföring av nukleinsyrapolymerer eller nukleinsyraanaloger.

2. Användning av genförändringssubstanser avsedda att förändra genomsekvenser och/eller transkriptionell, posttranskriptionell eller epigenetisk reglering av genuttryck.

3. Användning av normala eller genmodifierade celler.

Substanser och metoder förbjudna vid tävling

Utöver de substanser och metoder som nämns i kategorierna S0.–S5. och M1.–M3. är följande förbjudna vid tävling:

S6. Stimulantia

Stimulantia (till exempel amfetamin, dexamfetamin, ecstacy, lisdexafetamin, metylfenidat, modafinil, pseudoefedrin och efedrin) höjer vakenheten och minskar känslan av trötthet genom att påverka det centrala nervsystemet. Darrningar, hjärtklappningar och förhöjt blodtryck är de vanligaste biverkningarna av stimulantia. För känsliga individer och i stora doser kan stimulantia orsaka förvirring och vanföreställningar, värmeslag samt allvarliga rytmstörningar i hjärtat. För pseudoefedrinhalten i dopingprov har fastställts ett gränsvärde, och halter som underskrider detta värde anses inte vara doping. Gränsvärdet har fastställts så att vanliga terapeutiska pseudoefedrindoser inte leder till att värdet överskrids, om det har gått minst 24 timmar från intag av den senaste dosen.

S7. Narkotiska analgetika

Narkotiska analgetika är en allmän benämning på starka läkemedel som liknar morfin. Läkemedlet får sin smärtstillande effekt genom att påverka det centrala nervsystemet. Narkotiska analgetika förbättrar idrottsprestationer som förknippas med kraftig tillfällig smärta. På grund av sin lugnande effekt kan de även användas som dopingmedel i grenar som kräver precision. De vanligaste biverkningarna är yrsel och förstoppning. Narkotiska analgetika ger en känsla av välbehag, och därför kan de användas som narkotika. De är beroendeframkallande.

S8. Cannabinoider

Cannabinoider är antingen de verkande substanserna (till exempel tetrahydrocannabinol) i växtbaserad cannabis (marijuana och hasch) eller syntetiska derivat av dem. En del av de nyare syntetiska cannabinoiderna som är avsedda för missbruk (till exempel JWH-018, dvs. "Jehova", JWH-081, HU-210) avviker till sin struktur från traditionella cannabinoider, men även dessa har samma effekt som traditionella cannabinoider. Cannabinoiderna försvagar uppfattningen av tid, plats, snabbhet och avstånd. Detta kombinerat med förlamande inverkan på det centrala nervsystemet, vilket orsakar försämrad koordinationsförmåga, reaktionsförmåga och försämrat minne, leder användningen av cannabinoider ofta till försvagade idrottsprestationer. En bidragande orsak till förbudet mot cannabinoider är att de anses bryta mot god idrottsanda. Cannabidiol är inte förbjudet eftersom det saknar de berusande effekter som är typiska för cannabinoider.

S9. Glukokortikoider

I stora doser kan glukokortikoider öka kroppens uthållighet. Tydliga bevis på glukokortikoiders förbättrande effekt på idrottsprestationer finns dock inte. Alla glukokortikoider är förbjudna när de administreras oralt, rektalt, intravenöst eller intramuskulärt. Användning av dem förutsätter giltig dispens.

Användning av glukokortikoider är tillåten utan dispens när de används som lunginhalationer, subkutant och intradermalt, som ledinjektioner, kring leder och senor, lokalt som salva, som dropp eller spray för behandling av ögonen, öronen, bihålorna, munnens slemhinnor, näsan, området kring analöppningen samt hudsjukdomar.

Substanser som är förbjudna i vissa idrottsgrenar

P1. Betablockerare

Betablockerare används bland annat för behandling av höjt blodtryck och för att hindra att hjärtinfarkt förnyas. De lugnar det centrala nervsystemet, sänker pulsen och avlägsnar darrning, vilket kan förbättra prestationen i grenar som kräver koncentrationsförmåga, lugna nerver och stadiga händer. Betablockerarna är endast förbjudna i vissa grenar som kräver precision, vilka framgår till exempel av FCEI:s webbplats. I grenar som kräver uthållighet och snabbhet försvagar betablockerarna prestationsförmågan.

Pekka Rauhala

Pekka Rauhala

Medicinsk expert

tfn: 0400 801 411

e-post: pekka.rauhala@suek.fi

Anna Simula

Anna Simula

farmaceut, dispenser

tfn: 0400 338 510

e-post: anna.simula@suek.fi